Jag fick nyligen ett nyhetsbrev från ett amerikanskt företag som behandlade fenomenet att skjuta upp saker, något som gav mig en tankeställare.

Enligt Wikipedia får jag följande förklaring på ”Skjuta upp”: Välja att inte utföra /en aktivitet/ vid en tidigare bestämd tidpunkt, utan vid ett senare tillfälle. Ouch! Det gör jag hela tiden.. Och ibland är jag inte ens medveten om att jag gör det.

Jag skjuter upp saker /aktiviteter genom att göra följande saker istället:
1. Sitter på Facebook.
2. Läser bloggar.
3. Städar för mycket (Läs: Desinficera fjärrkontrollerna istället för att tentaplugga)
4. Tar mig an enkla projekt jag känner mig bekväm med istället för att följa hjärtat med projekt jag borde (och egentligen vill) göra.
5. Försöker vara andra till lags.
6. Tittar på TV-serier.
Detta var ett par saker jag gör – vad gör du?

Vi undviker vårt kall, eller om du hellre vill kalla det livsuppgift – som ett resultat av detta ständiga uppskjutande.
Vi skjuter upp hela tiden och är på så vis ”upptagna” med något, med en känsla av att vi utför något viktigt. Men vad? Det blir ju inget resultat.
Det är intressant hur mycket jag skulle kunna få gjort när jag slutar skjuta upp saker och istället ägnar mig åt och fokuserar på det som faktiskt betyder någonting, som gör att jag förverkligar mig själv. (Därmed inte sagt att jag aldrig borde ägna mig åt ovan punkter, men det kan vara bra att fundera över om det är underhållning som jag är medveten om eller om jag lurar mig själv att jag åstadkommer något genom att bara hålla mig sysselsatt.)

Jag kan tänka mig att detta beteende egentligen bottnar i någon sorts rädsla. Rädsla för det okända. Rädsla att det inte blir som man tänkt sig och kanske värre istället för bättre. Kanske till och med rädsla för rädslan själv.

Genom att vara såhär rädda gör att vi missar livet. Här tycker jag att ett Kierkegaard-citat passar in:
“Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv”.

Men vi var inte födda för att skjuta upp saker och låtsas att meningslösa aktiviteter är meningsfulla.
Jag tror att vi alla är här för att bli vårt bästa jag. Att våga gå vår egen väg, drömma stort och expandera!

Vad säger ni? Ska vi börja leva nu? 🙂